Har för en liten stund sedan haft "barnvatk" åt Melvin första gången. Inte för att det var värst länge, men endå. Jag gick i alla fall hemifrån utan honom och det kändes helt skumt och skrämande. Men på något sätt så kändes de "naturligt". Hur jag ska förklara det vet jag inte, men endå. Tankarna om honom gick inte att få ur huvudet om hur han mådde, om han var ledsen, om han var arg eller om han var lugn och sansad. Men tankarna snurrade mest om han över huvud taget saknade mig eller märkte att jag var borta.
Vi får se när jag vågar ha barnvakt i en längre period när jag eventuellt ska åka iväg till stan själv någon kväll eller om jag bara ska göra något annat som gör att jag behöver barnvakt. Jag underar verkligen hur den kvällen/ dagen kommer bli för mig och mina tankar..

Aja vi får se hur det blir då, för nu måste jag ta Melvin som behöver sin kvällsamt!

Myspys i sängen innan vi la oss igår