Har precis fått i mig lite lunch som min mamma gjorde i ordning med tanke på att jag inte fått tid till det själv, snällt verkligen. Så nu har jag fått ny och stark energi för att hålla igång ett tag till.

Förtillfället ligger min älskling och sover som en stock, men vi får se hur länge det håller i sig innan magen börjar krångla igen för honom. Jag tycker så synd om honom när han har så ont och inget kan göra själv, utav bara skrika på grund av smärtan. Önskade jag kunde förstå och hjälpa till mer än vad jag redan försöker med..

Då han vaknar igen så ska jag ta och klä på både honom och mig själv och bege oss ut på en promenad så att vi får lite frisk luft samt att jag får röra på mig lite grann.
Men allt beror på när Melvin vaknar och så..

Nu ska jag ägna lite tid åt mig själv vid datorn medans jag kan!